Bujinkan

Det började med att jag för över 20 år sedan såg jag en annons hänga på mitt regemente under lumpen….

12 månader var länge, kendo fanns inte i Boden, karate-stilen ‘Kyokushinkai’ jag tränade fanns inte heller i stan, så jag tänkte att det kunde vara kul att pröva en ny stil. Ninjor hade jag ju koll på… trodde jag… efter ha läst, spelat dataspel och sett filmer med ninjas sedan jag var liten.

Bujinkan var något helt nytt och fräsht. Visst hade jag prövat lite av det mesta som fanns i stilen, vapen, slag & spark, kast och grepp under alla år av budo… men efter ett par pass var jag fast. Karaten lade jag åt sidanoch kendon fick då sig en törn när det kom till intresse och tid.

20 år går fort. Jag har tränat för flera olika instruktörer, i flera olika klubbar. Jag hade till och med en egen klubb ett tag. Numera sedan 10 år sedan är jag ordförande för min nuvarande och en av två huvuden som leder träningens inriktning.

Sen har det blivit många resor till Japan. 6 ggr har jag lyckats hinna med flyget och äta så mkt sushi att det kommit ut ur öronen. Sedan mellan sushi-måltiderna har jag hunnit med en hel del träning med… …eller var det tvärt om?