Det började med att jag för över 20 år sedan såg jag en annons hänga på mitt regemente under lumpen….

Man kan väll mer eller mindre säga att från den dagen skippade jag all karate och kendo jag tränat under tidigare år (dock med kortare gästspel här och där) för att inte lämna bujinkan.

Sedan dess har det blivit ett par resor till Japan. 7 ggr har jag lyckats både hinna med flyget, äta sushi att det kommit ut ur öronen och lite träning mellan tågresorna.